Allt är så mörkt,tomt och trist i mitt hjärta. När livet inte blev som man tänkt sig.
Samma sekund som jag slår upp ögonen på morgonen längtar jag tills det är kväll och dags att sova igen.
Det är mina barn som får mig att orka..orka med vardagen. Speciellt min lille prins då som jag har hos mig hela tiden.
Det är sorgligt och tråkigt att min dröm om att jag äntligen hade hittat mannen med stort M krossades..min dröm om att ha en riktig familj..ja..allt sådant. Jag står för att man ska kunna få visa hur man mår. Jag tänker inte gå runt hela dagarna med ett påklistrat jävla smajl på läpparna bara för att.. Jag mår som en potta skit vissa dagar rent utsagt, så varför måste jag dölja det?? Tror inte någon hade mått bra med så mycket som pågår runt en just nu faktiskt.
Sen får folk ha sina åsikter om det. Mycket kan sägas om mig men jag försöker inte vara något jag inte är och jag är faktiskt ganska ärlig av mig..så.. !
Vårdnadstvisten drar väl igång nu snart också..eller "boendetvisten" för vårdnaden skulle jag få ha kvar som innan..bara det att jag tydligen är väldigt olämplig att bo hos.. Jag kan inte ge min dotter någonting förutom eventuellt en liten dos kärlek var vad han sa under samarbetssamtalen..
Folk är tydligen väldigt oroade med när jag har lillan.. det har dom sagt till honom. Då undrar jag hur dessa "folk" är funtade? Hade JAG varit orolig över att ett barn far illa så hade jag ju ringt och anmält detta.. men det är då ingen som har anmält mig så det där "folket" är antingen väldigt hemska människor som nu låter mig vanvårda mitt barn utan att ingripa, eller vad jag gör enligt dom eller så är det helt enkelt bara en massa jävla bullshit, vilket det naturligtvis är, försöker bara vara lite ironisk!!!
Jag tar en del kort på min dotter..hon ler oftast på fotona.. hon är glad. Hon skrattar mycket. Hon har rena kläder på kroppen,får mat och omvårdnad varje dag. Köper det hon behöver till henne och ibland skämmer jag bort henne för mycket tillochmed. Hon sover tryggt i sin säng varje natt utan att verka må dåligt hos mig. Jag älskar henne till döds och säger till henne varje dag hur mycket jag älskar henne. Vi leker och busar ihop, hon målar alltid massa fina,glada teckningar till mig.. hon avgudar sin lillebror och hjälper till med honom hela tiden och hon tycker det är roligt med. Hon avgudar sina storasyskon Elisabeth och Christoffer med.. men tydligen är allt jag gör så olämpligt..
Jag är rädd, livrädd att HAN ska få henne på heltid. Min lilla prinsessa. Jag vägrar det..hon ska vara hos mig och sin lillebror som hon är nu..hon behöver sin mamma <3 och vi behöver henne. Hon behöver sin lillebror och han behöver henne..de har ju precis börjat lära känna varandra. Varför gör han såhär mot oss?? Varför vill han beröva henne både sin mamma och 3 av sina syskon..för det är i stort sett det han kommer göra :( Varför drog han igång detta när jag va höggravid och redan hade en graviditet från helvetet?? Och nu när lilleman är född ska allt komma igång på riktigt..och jag är så rädd,ledsen och förbannad.
HAN pratar så illa om mig till dottern hela tiden.. han skriver elaka sms till mig..han skrev häromdagen att jag aldrig skulle ha fått barn.... ångrar han sin egna dotter då eller?? För hur han än försöker vrida och vända på det hela så är och förblir jag hennes mamma. Jag bar henne i 9 månader i min livmoder, jag födde henne, jag var hemma med henne 1,5 år..varje dag..hela dagarna..gav henne kärlek från dag 1. jag skrattar med henne som ingen annan gör eftersom vi är så lika..vi har samma kassa humor och kan garva åt saker som ingen annan förstår.
Jag tänker aldrig ge upp. Jag kommer att fightas för min dotter, ja alla mina barn såklart till sista andetaget.
Men visst är jag rädd.. :/
Jag vill bara inte mista henne <3<3
